På den södra natthimlen finns en konstellation som på latin heter Crux, även kallad södra korset. Det är den minsta stjärnbilden, den ligger på den södra änden av Vintergatans synliga band.

 Crux visar verk av fyra konstnärer, alla på olika sätt varandras familjemedlemmar. Alla bor i Stockholmstrakten men har rötter norröver. Varje sommar rör de sig upp mot Hälsingland, Jämtland och Norrbotten. Här i Hälsingland är samlingspunkten Oxsand, där släkten hållit till sedan 1950-talet.

 Finn Öhlund, f.1979

 Finn Öhlund har vid sidan av sitt måleri under de senaste åren även ritat och antecknat mycket. I ritblocken trängs ofta alla möjliga slags bilder; ett fortsatt nötande av gamla graffitiformer, enkla naturmotiv och här och där tittar dottern Momo fram. Men vi finner även en hel del mera udda anteckningar och bilder då konstnären även kommit att intressera sig för det mystiska…

 Linda Westin, f.1973

 Linda Westin lämnade fotografiet och doktorerade i neurovetenskap specialiserad mot högupplösande fluorescensmikroskopi. När hon återkom till fotografiet var det med inspiration från avbildningsmetoder i neurovetenskapen. Hon lägger ljus i mörka landskap och låter oss se på skogar, stenar, växter och stjärnor med nya ögon. Trädkronor blir fluorescerande nervcellsutskottsom slingrar sig genom stjärnhimlen i visionära urlandskap.

 Matti Kallioien, f.1974

 Matti Kallioinens konst genomströmmas av en kontinuerlig rytmisk vågrörelse. Tyngdpunkten ligger i det abstrakta, men även upplösta ansikten, grenverk och sprickor förekommer i bildflödet. Han repeterar enkla grundrörelser i olika kombinationer och låter slumpen och den yttre verkligheten spela med för att inte fastna i låsta föreställningar. Han säger: ”Då och då stöter jag på något som känns skevt och och ihåligt, ett upplösningstillstånd som kanske med lite tur kan bli en pånyttfödelse.”

 Lisa Jonasson, f.1978

Lisa Jonassons bildspråk är nära kopplat till hennes metod. Med sax befriar hon figurer som hon upptäcker i materialet, ofta bemålat papper, men det kan också kan vara plast eller metall. Bildernas världar växer fram organiskt, bit för bit. Varje bild är en resa med obestämt mål.

Hon säger: ”Jag upplever det inte som att jag försöker göra en bild utan som att jag försöker, men aldrig riktigt lyckas, koncentrera mig. Kampen med koncentrationen är att försöka att fånga det flyktiga, att försöka göra bilder som man också själv ser för första gången.”